RIKSGRÄNSEN
Maj 2021
När jag kommit upp till Kiruna hämtade jag hyrbilen och körde mot Abisko. Jag hade bokat en natt där på vandrarhemmet innan jag skulle fortsätta vidare till Riksgränsen och möta Linnea och Hanna där.
Redan första dagen gick jag en topptur på Kaisepakte som ligger vid en sjö cirka 10-15 minuter innan Abisko. Precis vid sjön fanns det en parkering där jag ställde bilen och tog på mig hudarna direkt och gick över sjön. Man var även tvungen att ta sig över stängsel och korsa järnvägsrälsen. Det var väldigt bökigt att ta sig över stängslet, men över kom jag till slut. Det som jag inte visste då var att om man fortsatte lite höger ut längs med sjön så fanns det ett hål i stängslet som man kunde gå igenom… I början var det mycket lågvuxen björkskog som man gick igenom i en lätt lutning uppåt. När björkskogen tog slut möttes man av en väldigt brant stigning som var ganska isig och svår att ta sig upp för. När jag kom förbi det brantaste partiet var snön väldigt fluffig och fin. Jag fortsatte upp mot toppen, men kom inte hela vägen då det var väldigt blåsigt och dimmigt längre upp. Jag kom upp till det som man från parkeringen tror är toppen, men den riktiga Kaisepakte toppen ligger lite längre upp än så. Trots att molnen låg rätt lågt så var det vacker utsikt över fjällandskapet, men väldigt blåsigt och kallt. Jag var ganska snabb på att få på mig hudarna och åkte ner. Fram till det brantare partiet som jag gick uppför med hudar var det väldigt skön åkning i härlig pudersnö som ingen hade åkt i tidigare. Det var sedan ett långt och roligt åk ner genom björkskogen till sjön.
Det var en trevlig topptur att gå om man bara har 1-2h på sig, perfekt att ta på eftermiddagen om man flugit upp hit under dagen!
Från toppen nära Kaisepakte och solnedgång
Linnea och Hanna skulle komma under eftermiddagen med tåget från Stockholm, så under dagen passade jag på att gå ett par toppturer. Den första var i Björkliden där jag gick upp på Gohpascorru. Jag tog två ankarliftar upp så jag kom till toppen av Björkliden och satte sedan på mig hudarna i en väldigt kraftig blåst där snön yrade och jag bara kunde se cirka 40-50 meter framför mig. Efter cirka 40 minuter kom jag fram till foten av det som är toppen av Gohpascorru, men det var så blåsigt och mycket snö som yrade så jag valde att inte gå längre. Jag åkte istället ner mot ravinen som tar en tillbaka till Björkliden. Det var ett väldigt härligt åk i helt orörd och djup pudersnö. Ju längre ner jag kom, ju mindre blåste det. När jag kommit ner till ravinen var det helt vindstilla och väldigt vackert.
När jag kommit tillbaka till skidanläggningen åkte jag upp till restaurangen och åt på buffén som de har där, det var väldigt gott! Efter lunchen åkte jag vidare mot Riksgränsen och började gå mot Låktatjåkka. Det var återigen väldigt blåsigt och mycket snö som drevade och flög i luften, så sikten var väldigt begränsad. Jag kunde dock se mellan varje ledkryss som gick upp till Låktatjåkka. När jag kommit halvvägs till Låktatjåkka vände jag om och åkte ner tillbaka mot parkeringen där jag ställt bilen. Jag hade då fått flera sms och samtal från Linnea och Hanna som kommit fram till Riksgränsen med tåget. Jag hade inte haft någon teckning ute på fjället, så de trodde att något hade hänt mig då jag inte hade svarat dem på lång tid. När jag kom fram till Riksgränsen hämtade vi nyckel till vårt rum, handlade mat och lagade middag.
Härlig fluffig snö och väldigt vitt landskap!
Dagen därpå åkte vi till Björkliden och gick upp till Gohpascorru. Det var bättre sikt idag, men fortfarande väldigt molnigt. Vi gick ungefär lika långt som jag gick igår, men måste ha tagit någon annan väg ner då vi kom längre upp i dalen den här gången än vad jag gjorde igår. Åket ner var däremot helt fantastiskt. Det var väldigt djup och mjuk pudersnö som sprutade fint efter en när man åkte nerför. Det är en sån känsla som gör en helt euforisk, den upplevs sällan, men när man får den är det fantastiskt! Vi tog oss ner i dalen och satte oss vid ett litet vindskydd och fikade. Sedan fortsatte vi tillbaka mot Björkliden och åt lunch vid samma restaurang som jag var på igår.
Efter lunchen åkte vi till Abisko och Nuolja. Linnea och Hanna var inte så sugna på att gå upp där, men jag gick upp på Nuolja vilket var väldigt kul och häftigt. Det tog cirka 50 minuter att gå upp för fjället till toppen och där uppe belönades man med en vacker utsikt över Lapporten! Det enklaste sättet att gå upp för Nuolja är bara att följa en av pisterna upp. Åket ner var också det väldigt skönt. Man ska försöka skråa ut en bit åt vänster (skier’s left) där det ligger mest pudersnö och man får ett längre åk i pudersnö än om man åker nära liften. Sedan får man ett långt åk i björkskog vilket är väldigt kul!
Dagen därpå var vi bara i Riksgränsen och åkte runt i backarna där. Det var rätt dålig sikt, så det passade bra att åka i backarna. Jag gav mig ut i de opreparerade backarna som går in i Norge, men dit ska man inte åka om det är dåligt väder och man åker ensam. Det var svårt att se terrängen och lutningen är så pass brant att det kan gå laviner, så bättre att hålla sig i backarna om vädret är så!
Vår sista skiddag började ganska molnigt, men i prognosen stod det att vädret skulle spricka upp på eftermiddagen. Vi sparade det allra bästa till sist och gick upp på Vassi idag! Det var rätt mycket snökristaller som yrade omkring i luften, men man kunde se solen som ett eldklot genom molnen. När vi kom upp på platån av Vassi åt vi lunch och helt plötsligt var vi då ovanför dimman och all snö som yrade nere i dalen! Vädret började spricka upp och när vi efter cirka 3 timmars hudande kom upp till toppen var det nästan strålande sol! Det hade kommit cirka 30-40 cm snö under natten, så förhållandena var helt optimala för en dagstur upp på Vassi. Vi åkte sedan ner till grytan eller platån nedanför toppen och snön var riktigt härlig att åka i. Linnea och Hanna åkte sedan ner till bilen, men jag var så sugen på att fortsätta tura, så jag gick uppför en annan bergssida några gånger. Det var som att vara i himlen eller något liknande, det fanns inte ett moln på himlen, strålande sol, några minusgrader och flera decimeter djupsnö. Dessutom var det väldigt få personer till som var där uppe och gick, detta måste jag nog ändå säga var en av de bästa skiddagarna som jag någonsin haft. Efter några gångers turande uppför samma bergssida tog jag det långa åket ner till parkeringen vid tågstationen och mötte upp Linnea och Hanna där.
På kvällen åkte jag tillbaka till Abisko och gick upp på Nuolja. Vädret hade blivit lite sämre nu, men man såg fortsatt Lapporten och det var härligt med en sista topptur!
På toppen av Vassitjåkka
Dagen som vi åkte hem började NM i Riksgränsen, de hade väldigt vackert väder på förmiddagen när vi åkte, och det tog emot något fruktansvärt att behöva åka därifrån. Som tur var (hehe) blev det mer och mer molnigt under eftermiddagen för jag kom fram till Kiruna, så då kändes det helt plötsligt ändå okej att åka hem, även om jag gärna hade stannat kvar och åkte skidor länge till!
