RIKSGRÄNSEN
Kristi Himmelsfärd 2020
Vi flög från Arlanda via Umeå till Kiruna där vi hyrde en bil och körde vägen E10 mot Narvik vidare till Riksgränsen. Efter knappt två timmar ungefär var vi framme vid ”Gränsen” där vi fick vår lägenhet strax nedanför järnvägen. Vägen till Riksgränsen är väldigt vacker och alla vittäckta fjäll är mäktiga att se. Det var rätt mulet utomhus så vissa fjäll var täckta i moln, men prognosen sa att det skulle bli bättre väder de kommande dagarna. På kvällen åt vi middag och sedan lade vi oss rätt tidigt.
På toppen av Nordalsfjället
På morgonen dagen därpå gick jag upp rätt tidigt för att vara vid liften när den öppnade. Det var bara en stor sol på himlen, någon minusgrad och 550 cm i snödjup. Helt perfekta förhållanden för att åka skidor, man kan inte begära så mycket mer. Jag tog de två sittliftarna upp till toppen och åkte därifrån ner till foten av Nordalsfjället där jag tog av mig skidorna, satte de på ryggsäcken och gick uppför berget. Det tog ca 40 minuter och väl uppe på toppen, som ligger i Norge, såg jag ut över de svenska fjällen i öst och de norska fjällen med Lofoten och fjordarna i väst.
Det var helt vindstilla på toppen och inga moln skymde sikten för några fjäll i min närhet. Det kändes som om man var i Alperna eller någon annan stor bergskedja då man ser glaciärer och stora, spetsiga berg vart man än kollar. Det fanns så många berg man gärna hade velat bli släppt på för att sedan ta sig ner med skidorna. Jag tog några vackra bilder och tog mig sedan nerför berget vid åket som kallas för ”Sadeln”. Det låg cirka 10–20 centimeter nysnö ovanpå ett hårdare underlag. Det var ett fint åk nerför berget. Jag åt sedan lunch med utsikt över Nordalsfjäll och tog mig sedan tillbaka till hotellet för att hänga på en topptur upp på Nordalsfjället men med stighudar istället.
Sveriges kanske mest fotade naturlandskap, Lapporten i Abisko
Vi åkte upp till toppen med sittliftarna och tog sedan på oss hudarna för att gå runt Nordalsfjället och komma upp till toppen via baksidan av fjället. Det tog ungefär en timma och den vägen upp var mycket vackrare och mer lättillgänglig än där jag gått på morgonen. Det var heller inga andra som gick där med hudar vilket gjorde att det kändes som om vi var helt ensamma på fjället och långt bortifrån andra människor. Vi fikade lite på toppen innan vi åkte ner samma väg som jag åkt på morgonen.
När vi kom ner till hotellet igen efter turen åkte Ida, Therese och jag till Abisko för att se Lapporten nu när det var klart väder. Den var oerhört mäktig och vacker att se, helt vittäckt och med blå himmel i bakgrunden. Den var ännu vackrare i verkligheten än vad den redan är på bild. Vi tog flera bilder, jag flög lite med min drönare och sedan åkte vi tillbaka mot Riksgränsen för att laga middag på kvällen. Vägen mellan Abisko och Riksgränsen är väldigt vacker med fjällen och all snö. Nu när det inte var något moln på himlen vill man bara gå upp på varje fjälltopp och sedan ta sig ner med skidorna.
Morgonen dagen därpå mötte jag Hanna och Linnea som jag gick utbildning 1 med i Ramundberget för flera år sedan. De satt på tåget upp till Riksgränsen från Stockholm igår och såg då på Snapchatkartan att jag var här uppe. Det var roligt att vi alla råkade vara här uppe samtidigt. Vi åkte bort till tågstationen Vassijaure med bilen och parkerade där. Vi gick sedan över tågrälsen och satte på oss hudarna för att huda upp till toppen av Vassijåkka som är 1497 meter högt. Första timman gick vi på ganska flack terräng för att ta oss upp till foten av berget. Idag fanns det inte ett enda moln på hela himlen och redan från att vi satte på oss hudarna hade vi bara underställströjor på oss för att det var så varmt i solen. Utsikten på vägen upp till foten av berget var väldigt vacker då man såg de höga fjällen framför en. När vi kom fram till där det började branta på lite parkerade alla norrlänningar sina skotrar vilket var rätt smart. Det vart ganska brant terräng vi i under cirka 20–30 minuter och det blev snabbt väldigt varmt och svettigt, men landskapet och naturen var så magiskt vacker att man bara ville ta sig över nästa krön hela tiden. När vi tagit oss uppför det branta partiet åt vi lunch med utsikt över de helt vita och massiva bergen. Det var häftigt att sitta där och bara höra tystnaden.
Påväg upp mot Vassitjåkka och på toppen
Vi mötte några till som var påväg upp på fjället och kunde se andra längre bort, men det var aldrig så att man kände att det var för mycket folk som var där uppe vilket var skönt. När vi ätit lunch och jag tagit flera bilder på landskapet och Hanna och Linnea när de turade upp fortsatte vi upp mot toppen. Det tog cirka en timma och terrängen var nu mycket snällare. Först när vi kom upp till toppen började det blåsa, det hade varit helt vindstilla enda fram till dess vilket var helt fantastiskt. Det går inte att få så mycket bättre väder att tura i. På toppen såg man enda in till Narvik, fjordarna och Lofoten. Jämfört med igår såg man lite andra fjäll idag och de är så stora och mäktiga, det känns mer som Alaska eller Alperna som man är i. Jag kommer åka tillbaka till Riksgränsen många gånger om för att tura på vintern.
Alla sa bara ”wow” när vi kom upp på toppen, det var mäktigt och de 3–4 timmarna som det tog att gå upp var så värda med tanke på vilken belöning man fick på toppen, magiskt var det. Vi tog lite bilder på varandra, njöt av utsikten en stund och tog sedan av hudarna för att åka nerför berget. Trots att det var så pass varmt i luften och soligt var snön helt perfekt. Cirka tio centimeter lössnö låg ovanpå ett hårdare snölager som var helt fantastiskt att åka på. Alla bara log och var lyriska när vi åkte ner. Jag stannade och körde med drönaren över Linnea och Hanna när de åkte ner samt tog bilder på dem med kameran, jag agerade lite fotograf idag haha. Det är roligt att ta bilder, speciellt när vädret är som det har varit nu i två dagar och med det här landskapet. Efter 20 minuter hade vi tagit oss nerför berget vilket ändå får ses som ett ganska långt åk. Om man vill kan man tura upp på ett annat fjäll som ligger sydöst om Vassitjåkka, då blir åket ännu lite längre. Vi drog av oss hudarna och gick sedan tillbaka till bilen över rälsen.
Vägen upp till Vassitjåkka, cirka 7 km från järnvägsstationen upp till toppen tar 4h upp, 30 minuter ner. Turen är oerhört vacker i båda riktningar.
Den här toppturen var verkligen 10/10, det blir inte så mycket bättre än såhär. Tänk om alla skiddagar kunde vara såhär underbara, men jag är glad att få uppleva några sådana dagar nu när vi är här uppe. Vi åkte tillbaka till hotellet där jag pluggade lite, vi lagade middag och sedan spelade Ida, Therese och jag kort med Linnea och Hanna i hotellets lobby.
På natten vid 00:00 gick jag ut och turade på Björnfjället för att se midnattssolen och åka skidor mitt i natten. Lite innan klockan 01:00 hade jag kommit upp till toppen på den norska sidan och det var fortfarande väldigt ljust ute för att vara mitt i natten, men solen låg och gömde sig bakom ett av fjällen. Efter cirka 1,5 timmar vid klockan 02:30 steg solen upp över fjället och lade ett jättefint ljus över alla fjällen, ett av dem Vassijåkka som vi hade gått upp på tidigare under dagen. Efter att ha njutit av soluppgången ett tag tog jag på mig skidorna och åkte ner mot bilen som jag hade ställt vid gränsen till Norge. Vid 03:30 var jag tillbaka vid lägenheten, väldigt pigg trots att jag varit vaken i 20 timmar.
Klockan 07:45 vaknade jag för att träffa Linnea och Hanna vid sittliften för att åka huda uppför Nordalsfjället, samma väg som jag gått häromdagen, och sedan äta hamburgare på Nordals. Jag var lite småtrött då jag bara sovit 4 timmar, men så fort jag kom ut på fjället blev jag pigg och märkte inte av att jag bara sovit så lite under natten. Det var lika fint väder idag som tidigare dagar, men lite blåsigare. När vi kom upp på toppen av fjället tog vi lite bilder och åkte sedan ner till Nordals och åt lunch i solen, det var skönt och gott! Jag gick efter lunchen ut själv på fjället som ligger mittemellan Nordalsfjället och Vassijåkka. Det var en snäll topptur, men på flera ställen såg jag stora fotavtryck från björnar, det var lite läskigt om en björn skulle ha kommit fram på fjället! Det tog cirka 1,5 timmar att huda upp på toppen av fjället. På nästa fjäll åkte några heliskiing, det såg häftigt ut att bli avsläppt av en helikopter på fjället och sedan ta sig ner. Jag tog lite bilder från fjälltoppen och tog sedan av hudarna från skidorna och åkte sedan ner tillbaka mot Nordals igen. Trots att snön var rätt blöt var den väldigt skön att åka i, så det var ett väldigt fint åk jag fick nedför fjället.
