LOFOTEN & LYNGEN
Lördag.
Brosmetind (525 möh)
Linnea och jag möttes tidigt på morgonen på Arlanda för att flyga till Tromsö och gå på toppturer i Lofoten och Lyngen. Vi flög dit via Oslo och flygresan från Oslo till Tromsö var nog en av de vackrare som jag har åkt. Det var blå himmel under hela flygresan som gick över västra Norges fjordar och fjäll. När vi närmade oss Tromsö såg vi hela Lofoten från flyget. Vid många fjordar var vattnet helt blankt och fjällen speglade sig i fjordarna. När vi landade var det fortsatt strålande sol och vi hämtade ut vår husbil på Arctic Camper.
Vi hade hittat några olika toppturer kring Tromsö och valde att gå upp på Brosmetind som låg cirka 1h väster om Tromsö. Det var en fin bilresa dit längs med fjordarna i solen. Vid en av fjordarna var det väldigt fint så vi ville ta upp drönaren och köra efter bilen. När jag gick ut ur bilen steg jag rakt på blankis och halkade till och slog i svanskotan riktigt illa. Jag kunde först inte resa på mig pga smärtan och trodde att något hade gått sönder. Efter en liten stund avtog smärtan och det kändes som tur var bättre. Det hade varit ett riktigt antiklimax om jag hade gjort illa mig första dagen innan vi ens gått upp på vår första topp…
Längs med fjordarna påväg till Brosmetind.
Vid foten av Brosmetind fanns en parkeringsplats där vi parkerade och tog på oss hudarna och började gå. Det tog oss drygt 45 minuter att gå upp till toppen som var 525 meter över havet. Vi gick cirka 300 höjdmeter då parkeringen låg en bit upp på fjället från fjorden sett. Det var inte så mycket snö på fjället, och den snön som låg var som en skare. Däremot var utsikten och ljuset från solnedgången helt makalöst, väldigt vackert var det. Det blåste dessutom ingenting och var någon enstaka plusgrad, så förhållandena var nästan helt optimala. På toppen av Brosmetind där vi stod stupade det ner mot fjorden där vi såg solen gå ned bakom fjället på andra sidan fjorden. Vi båda tyckte nog att det var en av de vackraste toppturerna som vi någonsin gått.
Påväg upp till Brosmetind och toppen av Brosmetind.
När vi kom tillbaka till husbilen hade det mörknat en del och vi åkte tillbaka till Tromsö där vi handlade mat för några dagar och kvällens middag på Spar. Vi fortsatte sedan att köra vidare mot Lofoten. Vid 21-tiden såg vi norrsken från bilen, det kom och gick en del under någon timma. Vid ett tillfälle när vi stannade var det nästan över hela himlen och rörde sig kraftfullt. Jag hade nog aldrig tidigare sett så mycket norrsken på en och samma gång, men tyvärr så varade det bara så kraftfullt i ett par minuter. Efter några timmars bilkörning stannade vi tillslut vid fjorden i Evenes. Det var skönt att komma en bra bit ut mot Lofoten redan under första dagen.
Andra toppturer kring Tromsö:
Blåmannen
​
​
​
Söndag.
Pilan (700 möh)
Van från mitt internship av att vakna tidigt var jag redan vid kl7 uppe idag efter drygt 6h sömn. Jag gick ner till stranden som låg precis bredvid där vi sovit i husbilen under natten. Jag fick precis plats raklång i bilens säng, men slog då i vid både fötterna och huvudet. Det gick ändå förhållandevis bra att sova i bilen för mig första natten, men Linnea sov desto bättre hela resan. Hon verkade vara som gjord för att sova i den sängen då hon somnade där så fort hon lade sig ner.
När Linnea vaknade lite senare på morgonen så skulle vi laga lite frukost. När vi satt på vattnet på spisen hör vi några personer prata utanför vår husbil. Jag tittade då ut ur bakrutan på bilen och såg att en annan skåpbil kört upp och parkerat precis bakom oss. Vår första spontana tanke var att det måste ha varit några andra turister som var ute och åkte på Lofoten. När jag sedan tittar ut genom vindrutan på passagerarsidan står det en militär där med skottsäker skyddsväst och massor med annan utrustning. Utan att säga varför de hade stannat bakom oss så skulle han ha namn, personnummer och anledning till att vi parkerat där vi var. Han ville inte svara på min fråga varför han behövde våra personuppgifter utan sa att det fanns en camping ett par hundra meter bort där vi kunde stå istället. När de åkt iväg i sin bil åkte vi bort till den andra campingen för att fortsätta laga vår frukost. Efter ett par minuter kommer han tillbaka igen och skulle då ha våra mobilnummer och relation till varandra. Sedan åkte de igen och kom inte tillbaka. Det var märkligt och ett lustigt möte med dem, vi förstod inte varför de skulle ha våra uppgifter.
Påväg ut till Lofoten. Laupstad på högra bilden.
Efter frukosten började himlen spricka upp och vi åkte då vidare ut på Lofoten mot ett samhälle som heter Laupstad där vi skulle gå på en topptur. Bilresan dit som gick igenom dramatiska landskap med höga och branta fjäll samt fjordar var oerhört vacker. Det var inte ett moln på himlen och återigen helt vindstilla med cirka 5-7 plusgrader i luften. Känslan var att våren hade börjat här lite tidigare än vad den brukar och att vi förmodligen hade en extrem tur med att lyckas pricka in det här vädret när vi var på Lofoten. Både Linnea och jag var inställda på en vecka med mulet väder, kanske lite regn och snö, men framför allt blåst. Det blev däremot raka motsatsen, vilket ingen av oss hade varit förebredda på. Lite lustigt nog hade jag aldrig haft dåligt väder tidigare under mina vistelser i Tromsö, vilka var cirka 9 dagar. Så det verkade finnas en stark korrelation mellan bra väder och att Anton besöker norra Norge!
När vi kom fram till Laupstad hade vi tänkt att gå upp på Geitgallien. Fjorden låg helt spegelblank i solskenet. Jag åkte fram och försökte hitta ett ställe där vi kunde parkera och börja gå upp på fjället. Det fanns inte riktigt någon bra plats och efter ett litet tag tog vägen slut. Vi åkte tillbaka igen och kollade upp på fjället som såg oerhört brant och otillgöngligt ut för en topptur, så vi åkte istället till Pilan som låg på andra sidan fjordan och parkerade där. Det var oerhört varmt när vi tagit på oss hudarna och börjat gå upp på fjället, men vilken makalös utsikt vi fick över fjorden bara när vi kommit upp cirka 50 höjdmeter. Det var mäktigt och verkligen det som vi ville se när vi åkte skidor ute på Lofoten!
Det fanns fler toppar att gå på precis vid Pilan, tex Sautind, men Pilan var den högsta att gå på. Det tog oss cirka 2h och 20 minuter att gå upp till toppen. När vi kollade på klockan när vi var uppe på toppen blev vi förvånade att det gått så snabbt! Det var en relativt enkel tur att gå med lite brantare sluttning på slutet av turen. Solen började gå ner bakom ett annat fjäll när vi nått toppen, så vårt face där vi skulle åka ner på låg nu i skuggan, men andra toppar runtom oss låg fortfarande i solen. Gårdagens topptur utanför Tromsö var väldigt vacker och en av de finaste som vi gått, men denna var verkligen något helt annat. Vi såg ner till fjordar på båda sidor av Pilans topp och oräkneliga vackra och dramatiska fjäll runtom oss. Det var svårt att ta in att vi stod där uppe på en topp i Lofoten och skulle åka ner mot fjorden, det kändes väldigt overkligt och som en dröm. Vi åkte sedan ner mot en gryta som låg nedanför toppen som vi gått upp på. Det var ganska brant åkning där och lite slushig snö som börjat frysa på i skuggan. När vi kom ner till husbilen var vi båda överrens om att denna topptur faktiskt måste ha varit bättre än vår bådas favorit Vassi i Riksgränsen. Det ända som saknades var pudersnö, men att få strålande solsken och vindstilla förhållanden med den fantastiska utsikten vägde tyngre.
Efter toppturen åkte vi förbi Svolvaer som är den största staden på Lofoten. Jag trodde det skulle vara en mindre och gullig fiskeby. Att den var liten rådde det ingen tvekan om, men gullig stämde inte alls. Det var mer som en industristad, vackert belägen vid fjorden, med inget intressant att se. Vi tankade bilen för rekorddyra NOK 1,300. Jag var ändå förvånad över att bilen, givet dess storlek och tyngd, inte drog mer än cirka 1 liter diesel per mil. Efter att ha åkt igenom Svolvaer fortsatte vi mot Haukland beach som Linnea varit på tidigare med Hanna under sommaren. Vägen dit var väldigt vacker över och längs med spegelblanka fjordar och vackra fjäll. När vi kom fram till Haukland duschade vi i duschen som fanns i husbilen och lagade middag, det blev pasta pesto idag. Haukland låg väldigt vackert beläget intill en fjord där vi kunde parkera precis vid stranden och sova. Vi såg idag igen lite norrsken, men det mulnade på under kvällen så vi såg inte något mer.
Andra toppturer kring Laupstad:
Sautinden
Store Kvittind
Kvittinden
Kistbergtinden
Blåtinden
Torskmannen
Rundfjellet
Varden
Pilan och vacker fjord i solnedgången påväg till Haukland Beach.
Måndag.
Store Kvittind (696 möh)
Jag vaknade återigen ganska tidigt på morgonen medans Linnea låg och sov och gick ner på stranden när solen precis börjat ta sig över fjällen emellan lite moln. Sanden på stranden i Haukland var väldigt ljus och fin. Det kändes inte riktigt som Lofoten utan mer som någon paradisaktig ö, om man bortsåg från snön på fjällen i bakgrunden. Vi åt frukost och kollade efter toppturer att gå. Nu när vi kommit en bra bit västerut på Lofoten insåg vi att det var för lite snö om vi fortsatte längre västerut. Det brukar vara så, att ju mer västerut man kommer, ju mindre snö blir det. På vissa ställen som vi passerat var det barmark, så vi bestämde oss för att inte fortsätta längre västerut utan vända tillbaka österut där det fanns mycket snö. Innan vi lämnade Haukland beach hann jag flyga lite med drönaren. Vattnet var på sina håll helt turkost vilket såg häftigt ut. Växter som fanns på havsbottnen såg lite ut som koraller från luften, det liknande mer Hawaii än ett arktiskt klimat.
Från Haukland åkte vi till Unstad beach som är ett surfställe. En kille hade precis varit i havet och surfat när vi kom ner till stranden, annars var det tomt med surfare. Det var stora vågor och ganska blåsigt, fint inramat med fjällen runtom.
Vi åkte sedan vidare till ett fjäll som låg vid Henningsvaer som vi tänkte gå upp på, men det var ganska svåråtkomligt, så vi fortsatte istället till Laupstad där vi gick igår och gick upp på Store Kvittind. Det var en brant anmarsch vilket gjorde att vi snabbt fick en vacker utsikt över fjorden. Vi gick uppför i cirka 1h och 40 minuter. Det var mulet väder idag, men ändå rätt häftigt då det blev en mer stämningsfull inramning. Linneas jacka råkade blåsa av hennes ryggsäck och åkte nedför fjället en bit, så vi tog av oss hudarna och nådde därför inte riktigt hela vägen upp till toppen.
Från ovan liknade fjorden och stranden mer Hawaii än Lofoten
Haukland Beach.
Åkmässigt var åket ner det bästa vi haft såhär långt. Det var väldigt böljande åkning nedför på ett väldigt brett face som vette mot fjorden, precis som på alla bilder man sett härifrån. Snön var också skön att åka i, även om den töade på rätt bra. Denna topptur vill jag definitivt gå igen när jag kommer tillbaka till Lofoten.
När vi kom ner till bilen igen så kollade vi på vädret på Lofoten de kommande dagarna. Det skulle vara soligt imorgon, men sedan regna resten av veckan. I Lyngen skulle det däremot vara sol både tisdag och onsdag, så vi bestämde oss för att köra upp till Lyngseidet. Det blev alltså ett ganska kort besök på Lofoten, men givet att det var så lite snö där på vissa ställen, samt att vädret skulle bli sämre kändes det helt rätt att åka upp till Lyngen istället för att njuta av ett par dagar till av fantastisk skidåkning i soligt väder. Det blev definitivt mer bilåkande än vad vi båda föreställt oss, men vägarna var bra och det gick bra att köra, så det gjorde oss inte så mycket. Väl framme i Lyngseidet sov vi på parkeringen till Lyngsedidet Gjesthus under natten. Vi hittade även ett ladduttag där så vi lyckades knycka lite elektricitet från dem också för att kunna ladda datorer och kameror.
Andra toppturer på Lofoten:
Småtindan
Reinebringen
Himmeltinden
Storsnappstinden
Utakleiv
Hermannsdalstinden
Unstad beach till vänster och åket ner från Store Kvittind till höger.
Tisdag.
Rörnestinden (1,041 möh)
Vi vaknade lite tidigare idag på morgonen och körde direkt upp till parkeringen där toppturen mot Rörnestinden och Kavringtinden utgick ifrån. Det var en lång anmarsch upp genom en skog som blev glesare ju fler höjdmeter som vi gick. Vädret var soligt och varmt i början av turen. Efter en timma drygt kom vi upp över trädgränsen och cirka 2.5h senare var vi uppe vid en nödstuga på fjället. Vi valde att gå upp på Rörnestinden som låg lite längre bort i förhållande till Kavringtinden. Vi tyckte att den såg ut att ha ett finare face att åka på. Vi såg en del personer gå upp på både Rörnestinden och Kavringtinden, på den senare såg det ut som en lång larv med 10-12 personer som rörde sig uppför fjället.
Det hade mulnat på lite mer när vi kom fram till stugan och fortsatte vidare upp mot den sista stigningen till toppen av Rörnestinden. Vid stugan fanns det ett väldigt gulligt dass cirka 100 meter längre bort, bilden som jag tog där hade varit roligt att sätta upp i min framtida fjällstuga på toaletten. En bit upp på den sista stigningen, som tog en timma drygt att gå, åt vi lunch med en väldigt vacker utsikt över fjorden när solen och den blåa himlen kom tillbaka. Jag passade på att filma med drönaren i det fina vädret med mäktiga landskap runtom. Idag var det återigen helt vindstilla och soligt, till och med uppe på toppen av Rörnestinden blåste det ingenting.
För både Linnea och mig började det bli en vana att varje ny topptur som vi gick var vackrare än den som vi dagen tidigare hade ansett vara den vackraste som vi någonsin hade gått. Så var även fallet idag. Uppe på toppen såg vi fjordar åt både öster och väster, en stor gryta i söder omgärdad av vackra fjäll, och väldigt branta och dramatiska fjäll i norr. Utsikten var det inte mycket som kunde slå, det var oerhört mäktigt och jag hade gärna suttit kvar på toppen ända fram till solnedgången. På en annan hög och stupande brant topp en bit bort från där vi stod hade några andra gått upp på och skulle börja åka ner, det såg lite läskigt ut.
Kavringtinden till vänster och världens ensammaste och vackraste belägna dass till höger?
Vi fick ett fint åk ner i slushig snö precis innan det blev skugga på fjället. När vi kom ner till nödstugan igen tog jag på mig hudarna och gick upp en bit för att få ett lite längre åk ner till husbilen. Linnea skråade över fjället och så möttes vi nere vid en annan stuga. Snön hade verkligen hunnit frysa på en hel del där vi åkte, så det lät något fruktansvärt när man kom hasandes nedför fjället.
Väl nere vid bilen igen så åkte vi över fjorden med färja till Olderdalen (se bilden ner till vänster på färjan som korsar fjorden) för att sedan fortsätta mot Arnöya som är en ö efter Skjervöy. Resan med färjan över fjorden var väldigt vacker i solnedgången. När vi kört av färjan och börjat åka i mörkret mot nästa färja som gick till Arnöya körde jag på en mindre grop i vägen med de högra hjulen och det smällde till rejält. På displayen kom det upp “Fuel cut off” och motorn blev helt frikopplad från bränsletanken, varpå bilen saktade in med varningsblinkers. Jag provade att starta bilen, men eftersom inget bränsle kom till motorn kunde den inte starta. Detta var verkligen det sista som vi ville skulle hända då vi var påväg till den kanske häftigaste toppturen, Trolltinden, på hela resan ute på Arnöya. Det var dessutom mörkt ute och vi var långt ifrån någon stad med lite civilisation. Känslan var att bilen verkligen gått sönder nu. Linnea kollade i instruktionsboken, men den var bara på tyska. Vi kollade under bilen, men kunde inte se att något gått sönder eller läckte. Jag gick bort till en lastbil som stod parkerad en bit bort för att se om chauffören visste något, men han var stannad av polisen för fortkörning så det var inte till någon större nytta för oss. Vi googlade på “fuel cut off” och fick då fram några YouTube videos som faktiskt häjlpte oss till att få igång bränsletillförseln till motorn igen. Det var bara att klicka in en knapp bland massor med annan elektronik på passagerarsidan under fötterna. Det var en oerhörd lättnad när bilen startade igen, och lugnt kunde vi köra därifrån. Jag är imponerad över hur vi lyckades fixa bilen själva på bara 25 minuter cirka, utan att få hjälp av någon annan.
På Rörnestinden.
Vi stannade rätt omgående till vid fjorden och lagade en risotto som blev väldigt god. Det var skönt att vi själva kunde fixa bilen på plats och dessutom få i oss en väldigt god och vällagad middag. Vi åkte sedan vidare mot färjeläget som gick mot Arnöya. En bit innan Skjervöy var det däremot en tunnel som gick under fjorden som byggdes om och vi hade precis missat överfarten genom tunneln, så vi fick vänta i 2.5h för att åka under fjorden och komma upp på andra sidan. Det var lite surt, därför vi missade sista färjan för kvällen till Arnöya. Jag misströstade däremot inte därför det blev istället ett oerhört vackert norrksen vid 23-tiden som täckte hela himlen. Jag har aldrig sett så mycket norrksen på en och samma gång, och det dansade väldigt vackert på himlen över mig. Linnea låg och sov, men jag lyckades som tur var väcka henne så hon också kunde se det. När klockan sedan väl blev 00:15 kunde vi åka igenom tunneln och komma fram till färjeläget i Storstein lite senare där vi sov under natten.
Andra toppturer i Lyngen:
Storgalten
Litle-Galten
Kavringtinden
Daltinden
Giilavarri
Tafeltinden
Russelvfjellet
Norrsken i närheten av Skjervöy och middag i husbilen.
Onsdag.
Trolltinden (850 möh)
Vi vaknade till strålande solsken över fjordarna och helt vindstilla väder. Vi tog färjan klockan 9 från Storstein över till Arnöya vilket var en väldigt vacker resa då det inte var ett moln på himlen och vackra snötäckta fjäll som omgärdade fjordarna. När vi kom över med färjan åkte vi vidare mot Akkarvik där toppturen till Trolltinden utgick från. Det var inte många som bodde på Arnöya, utan det som fanns där var främst fiskodlingar. I Akkarvik bodde det enbart 9 personer, på hela ön kanske något hundratal. Alltså låg Akkarvik och Arnöy beläget väldigt avlägset ute bland fjordarna och inte många personer åkte hit för att gå på toppturer. Vägen till Akkarvik gick längs med fjorden hela vägen vilket var fint. När vi kom fram lagade vi frukost och åt med öppen dörr vid köket i den badande solen.
Det var extremt varmt när vi började gå upp på Trolltinden. Jag kan inte minnas att jag någon gång varit så varm när jag har gått, kanske på Midsommar i Riksgränsen. Det var ingen anmarsch, utan man började gå upp på fjället direkt. Efter en liten stund när vi kom runt det första krönet fick vi en väldigt vacker utsikt över fjorden som gick ned mot Lyngseidet. Det var inte så brant att ta sig till toppen förutom på ett ställe där man fick lägga slag. När vi hade gått i cirka 1.5h och kommit upp på en höjd så vi såg toppen av Trolltinden började det blåsa ganska mycket och blev omdelelbart kyligare. Vädret var fortsatt väldigt fint och utsikten över fjordarna och alla fjäll var fantastisk, som taget ur en dröm eller ett klipp på sociala medier som man har sett på andra som åkt i Lyngen. Efter 2.5h var vi uppe på toppen och jag tror nog ändå att det var den mest “breathtaking” turen som vi gick. Vi båda tyckte att det kändes overkligt att stå där uppe med denna utsikt. Flera gånger hade vi sagt “Himmeltinden” istället för “Trolltinden” när vi pratat om den här toppturen, jag tycker att “Himmeltinden” vore ett ännu bättre namn för toppen än “Trolltinden”.
Förmodligen den vackraste och varmaste dagen under resan var i Akkarvik
Frukost i Akkarvik.
Vi tog av oss hudarna och åkte ner en bit på fjället till det blev vindstilla. Vi satte oss där i en sluttning med en enormt vacker utsikt över fjordarna och fjällen långt bort från där vi satt. Lunchen smakade väldigt bra i gropen som Linnea grävde.Jag gick sedan upp en gång till för fjället för att njuta av ett till åk ned mot fjorden. Det var ett väldigt brett face som vi åkte nedför mot fjorden i mjuk och slushig snö, och utan tvekan det häftigaste åket jag någonsin gjort. När jag kommit upp för fjället en andra gång satte jag mig där i snön i 45 minuter och bara kollade ut över fjordarna. Om jag kunnat hade jag helst suttit kvar där flera timmar till! När jag ändå bestämde mig för att åka ned började solen gå bakom några moln. Åket ned var väldigt härligt och skönt, jag har nog få gånger njutit så mycket av ett åk.
När vi kom tillbaka till där vi parkerat husbilen hade jag lovat Linnea att jag skulle bada i fjorden. Sagt och gjort så hoppade jag i, vilket till min förvåning inte var så farligt som jag trodde det skulle vara på förhand. Det som jag frös mest om var mina fötter när jag väl kom upp, annars kändes det rätt varmt och skönt när jag kom upp ur vattnet. Det var både roligt och häftigt att ha badat i en iskall fjord. Vi åkte sedan vidare till Årviksand på västra Arnöya där vi parkerade längs med stranden och sov. Innan himlen mulnade på fullständigt hann jag se lite svagt norrsken. Under natten var det sedan extremt blåsigt, man kände verkligen hur bilen rycktes med av vindarna.
Trolltinden eller "Himmeltinden"?
Torsdag.
När vi vaknade på morgonen gick vi ner på stranden som låg vackert belägen i en liten bukt. Några fiskebåtar gav sig ut på fjorden, det såg inte så roligt ut givet hur blåsigt det var. Detta var återigen en sandstrand med väldigt ljus sand, något jag på förhand inte direkt skulle associera med norra Norge.
Givet vädret idag som var både blåsigt och mulet åkte vi tillbaka med färjan till Storstein, så det blev ingen topptur idag. Det hade däremot varit möjligt att gå upp på några toppar som låg i närheten av Årviksand, de såg ganska fina ut, men vi båda tyckte nog det var rätt skönt att inte gå upp på någon topp idag utan börja åka tillbaka mot Tromsö. Det var roligt att få en dag med lite mulet väder, därför det blev väldigt stämningsfullt och mäktigt med fjällen, fjordarna och molnen.
När vi kom över till Storstein svängde vi ner till Skjervöy för att tanka. Vi fortsatte sedan mot Olderdalen för att ta färjan över till Lyngseidet, men vi missade precis färjan med bara någon minut när vi kom fram till färjeläget. Vi valde då att åka runt hela fjorden istället förbi Skibotn och Nordkjosbotn för att ta oss tillbaka till Tromsö. Det tog faktiskt lika lång tid som om vi hade väntat på att färjan skulle komma tillbaka till Olderdalen och sedan åka över fjorden igen. Något som vi båda reagerade på var hur mycket lastbilar det var som körde här ute på landsvägarna. Det måste ha varit cirka 1 lastbil per 8 personbilar, vilket mitt ute i ingenstans kändes som väldigt mycket. Det som de transporterade var såklart fisk och man förstår då hur stor Norges fiskindustri är.
Som alla andra vägar vi åkt på var vägen tillbaka till Tromsö väldigt vacker längs med många olika fjordar. När vi kom tillbaka till Tromsö tömde vi toaletten till husbilen. Det var ganska äckligt och jag tömde den i fel kärl på campingen där man kunde tömma toaletter, men det var inte helt lätt att veta… Vi fann sedan en parkering i södra Tromsö där vi stannade och sov över natten.
Stämningsfulla landskap
I närheten av färjeläget på Arnöya upp till höger och stranden vid Årviksand nedan.
Fredag.
När vi vaknade på morgonen var det första dagen som det regnade. Det lockade oss inte så mycket med att gå på en topptur idag, så vi gjorde lite andra saker i Tromsö istället. Vi började med att gå in på Polaria som är ett akvarium med fiskarter från den här delen av Norge. Vi åkte sedan till Universitetssjukhuset som Linnea är intresserad av att göra sin AT på. Det hade varit en häftig upplevelse att göra den här uppe är jag övertygad om, både med natur, fjäll, fjordar, norrsken och all skidåkning precis runt knuten. Det hade passat henne perfekt och hade varit roligt att hälsa på. Vi åkte sedan ner till Tromsö centrum och gick igenom staden lite. På eftermiddagen hade vi lyckats boka två platser till en flytande bastu som låg nere i hamnen ute på en brygga. Det var en häftig upplevelse som jag inte gjort tidigare inne i en stad. Om det inte finns i Stockholm om några år hade det varit en rolig sak att prova på och se om man kunde göra en business av det. Vi bastade och hoppade sedan i vattnet några gånger. Det var blandat både turister och norrmän i bastun.
På kvällen gick vi ut och åt middag på en fiskrestaurang som Linnea hade hittat. Det var väldigt god mat där vi till förrätt delade på val, rökt sälskinka och ren. Renen smakade väldigt gott, sälen som vanlig rökt skinka och valen var speciell. Först smakade den rätt gott, lite som ceviche, men sen kom det någon eftersmak som ingen av oss tyckte var så god. Till huvudrätt åt vi båda torsk tillagat på olika sätt, väldigt gott var det!
Efter middagen åkte vi tillbaka till samma parkering som vi sovit på natten innan. Det blåste något fruktansvärt och regnet smattrade mot bilen hela natten. Mitt i sömnen trodde jag nästan att bilen skulle välta.
Bastuflotten i Tromsö och valla i mataffären.
Lördag.
Sista dagen i Tromsö efter en fantastisk vecka här uppe som överstigit både Linneas och mina förväntningar flera gånger om. Vi packade ihop våra saker, städade ur bilen, tömde toaletten en sista gång och lämnade tillbaka bilen i närheten av flygplatsen. Som tur var regnade det mycket idag när vi skulle åka, det kändes bra därför det hade inte varit roligt att åka härifrån om det fortsatt att vara soligt i flera dagar till. Hela prognosen på YR.no var fylld med moln och regn i Tromsö, så vi lyckades verkligen tajma in bästa möjliga väder för vår vistelse här uppe. Vi flög hem via Oslo och landade i Stockholm på kvällen. Givet att vi hade några mindre incidenter med bilen blir det intressant att se om bilfirman anmärker på något, hehe…
Bilder från flyget (förvisso på vägen till Tromsö och inte på hemvägen)
Wow, vilken resa! Det är definitivt en av de bästa resorna som jag någonsin har gjort. Det är svårt att jämföra denna resa med någon annan då den är så annorlunda. Jag kan inte riktigt göra den jämförbar med Brasilien, USA, Jordanien eller andra häftiga resor som jag har gjort. Om jag sätter ett helhetsbetyg så är denna resa i alla fall på top tre bästa resor jag har gjort. Det var väldigt roligt att vi kunde gå på toppturer i både Lofoten och Lyngen med makalösa utsikter över dramatiska fjäll och fjordar i klarblått väder med knappt några vindpustar. Att vi dessutom åkte runt i en husbil gjorde upplevelsen ännu häftigare då vi hade total frihet över att åka vart vi ville och kunde vara helt spontana med vår planering. Faktum är att vi på förhand bara visste att vi ville gå på toppturer i Lofoten och Lyngen, och kände till några turer på förhand, men planerade det mesta bara någon dag innan eller samma dag. Väldigt häftigt och roligt!
Allt funkade väldigt bra med husbilen. Jag hade kunnat bo kvar i den någon vecka till då vi hade allt där som vi behövde. Säng, matbord, kök, toalett, dusch, värme, golvvärme och en stor vattentank fanns i bilen. Frukosten i Akkarvik är nog den jag kommer minnas bäst då vi satt med vidöppen dörr i solen och åt i värmen. Varje gång man är i Norge blir man påmind om att ta med sig mat dit för det är så dyrt. Saker jag kommer ta med nästa gång är bl.a bars, glutenfri mat (pasta, havregryn, bröd etc.) och någon chokladbit.
De bästa toppturerna som vi gick var Pilan, Rörnestinden och Trolltinden, utan inbördes ordning. Om jag måste välja en så blir det nog Trolltinden då det var ett sånt stort och öppet landskap som vi åkte skidor på ned mot fjorden. Det var nog även den toppen som hade bäst snö då facet låg i söderläge med solsken hela dagen så den hårda ytan som bildades under natten värmdes upp. Nästa gång jag är tillbaka här uppe och åker skidor hade det varit häftigt att gå en topptur under norrsken och en i soluppgången. Vi lyckades gå en tur i solnedgången första dagen på Brosmetinden vilket var väldigt fint! Om man vill ta upplevelsen ytterligare en nivå kan man göra "ski and sail" i några dagar, det ser häftigt ut!
Avslutningsvis var det en fantastisk resa som jag aldrig kommer att glömma. Många bilder och videos kommer jag kolla på ofta för att längta tillbaka och minnas hur vackert det var här uppe. Förhoppningsvis dröjer det inte så länge till jag är tillbaka igen. Det var väldigt kul också att åka hit med Linnea som är så bra på skidor. Jag är imponerad över hur hon tar sig fram och upp på alla toppar överallt. Många gånger kan jag tycka det är lite läskigt att gå och speciellt när man ska lägga slag i en brant sluttning, men hon bara kör på utan problem och tar sig fram. Nästa resa går till Riksgränsen!
Bra länkar att ha
Lofoten | Nasjonale turistveger
​
Lofoten - Skiing in the magic islands - the Classics. (Bok)
