RIKSGRÄNSEN
Midsommar 2020
Bara fyra veckor efter att jag var i Riksgränsen senaste gången åkte jag tillbaka över midsommarhelgen för att kunna gå på tur och åka skidor under midnattssolen då det var den största snömängden på över 20 år. För att inte få en midsommar i repris från 2019 med ösregn i fyra dagar bokade jag resan bara en vecka innan då jag såg att det skulle vara strålande sol och 15 grader hela helgen.
Jag flög upp till Kiruna där det var 29 grader varmt och hyrde en hyrbil och körde sedan vägen mot Riksgränsen. Boendet i Riksgränsen var fullt, så jag bokade istället STF vandrarhemmet i Abisko. När jag kom dit visade det sig att min bokning var en vecka senare, så jag hade kommit en vecka tidigt… De kunde som tur var boka om mig så jag kunde sova på vandrarhemmet i tre nätter.
Lapporten
I Abisko var det sommar och alla träden hade löv på sig. På fjällen var det fortfarande kvar rätt mycket snöfläckar, men det var ganska varmt i luften och mycket snö hade smält sedan jag var här för fyra veckor sedan. När jag fortsatte på vägen mot Riksgränsen, som för övrigt borde vara Sveriges vackraste väg, blev det mer och mer vinter ju närmare Riksgränsen man kom. Väl i Riksgränsen var det is på sjön och mycket snö på alla fjäll och nere vid vägen.
Jag åkte direkt till Vassijaure där jag bytte om till skidkläder och började sedan gå uppför berget. Jag gick i cirka 3–4 timmar och kom nästan hela vägen upp till Vassitjåkka som är 1491 meter högt. Jag hade tagit ungefär 800 höjdmeter när det började komma in mycket moln, jag bestämde mig då för att stanna och åka nerför fjället istället för att fortsätta upp till toppen. Det var varmt i solen och jag gick upp i t-shirt och öppna skidbyxor. Skidåkningen ner var väldigt skön trots att snön var så sorbet-aktig. Åket blev ungefär 6 kilometer hela vägen ner till stationen där jag hade parkerat bilen. Det gick att gå hela vägen från stationen upp till toppen, det är inte så ofta som man kan göra det så här års, så det var roligt och skönt att man nu kunde göra det.
Vassijaure, en av de mer populära toppturerna kring Riksgränsen. Man förstår varför när man är påväg upp och sedan på toppen...
Senare på kvällen åkte jag till Riksgränsen för att åka midnattsskidåkning. Det är en otroligt häftig upplevelse eftersom solen aldrig går ner bakom bergen. Den är uppe hela tiden så man ser den. Det var väldigt många som åkte skidor på kvällen och backarna blev rejält uppkörda i den varma luften, men det är själva grejen att åka skidor mitt i natten när det är ljust som är det häftiga.
Vid 00:30 när de stängt liftarna och jag kommit ner till bilen åkte jag tillbaka mot Abisko. Jag stannade på en liten parkeringsplats på vägen och åt en sen middag med utsikt över fjällen och vattenfall av smältvatten som forsade ut från bergen. När jag sedan kom närmare Abisko såg jag en älg stå i vägrenen och äta av ett träd. Det var första gången i mitt liv som jag såg en vild älg och den var så orädd. Jag var nog bara fem meter ifrån den med bilen, men den var helt obrydd.
På förmiddagen dagen därpå åkte jag tillbaka till Vassijaure och turade uppför fjället samma sträcka som jag gått dagen innan. Jag stannade och åt lunch vid en bäck, det var gott att kunna dricka smältvatten. Det är såna enorma mängder smältvatten uppe på fjället, man tycker det borde slutta rinna ganska så snart med tanke på hur mycket vatten som forsar ner överallt under snön och utför bergskanter, men det bara fortsätter.
När jag åt lunch tog jag av mig min t-shirt för det var så varmt, jag dröp verkligen av svett. En annan person som kom gåendes när jag åt lunch sa att det kändes som om ”han brann upp” för det var så varmt. Det var nog 15 grader i luften i strålande sol och vindstilla. Med en ryggsäck som väger 10–15 kilo beroende på packning, det man har på sig och skidorna blir det rätt många kilon som man bär på, speciellt när man går 7 kilometer uppför ett berg och tar över 1000 höjdmeter på cirka 4 timmar. Resten av vägen upp till toppen gick jag i bar överkropp utan att frysa.
På toppen av Vassitjåkka
Efter många steg uppför berget och nästan desto fler bilder, var jag uppe på toppen som är 1491 meter hög. Utsikten därifrån var helt magisk, det fanns inte ett moln så långt man kunde se och det var helt vindstilla på toppen. Jag satt där uppe i över en timme och fikade, njöt av utsikten och vilade kroppen efter den långa vägen upp. Åket ner till stationen var lika bra som igår, man fick till riktigt sköna svängar i den varma och blöta snön.
Det tog cirka 30 minuter att ta mig ner från toppen till tågstationen i Vassijaure. När jag kom ner till bilen tog jag av mig alla kläderna och lät dem torka i solen. Jag satt i solen i flera timmar tills det var dags att åka midnattsskidåkning igen på kvällen. De hade problem med att få igång liften på kvällen, så efter att flera hundra personer köat i 1h och 40 minuters till en tvåsitslift började den tillslut snurra. I en timma drygt var liften öppen och jag hann med ett par åk. När jag kom upp med liften första gången satte jag på mig stighudarna och gick upp till toppen då bara den nedre stolliften var öppen. Jag satt på toppen ett tag i solen och hade det skönt mitt i natten.
Härlig skidåkning trots drygt 20 grader i luften och en gassande sol. Fler än jag passade på att få lite skidåkning under Midsommar.
På förmiddagen dagen därpå åkte jag tillbaka mot Vassijaure för att gå på tur en sista gång. På vägen stannade jag till precis innan man svänger upp till Björkliden vid en större parkering för att det finns en vacker utsiktsplats där över Lapporten. Man kunde gå ner till sjön där det fanns en stenstrand och ett ganska stort vattenfall, det var vackert! Vattnet var väldigt klart, så det hade varit roligt att bada där.
När jag kom till Vassijaure var det 18 grader i luften och jag höll nästan bokstavligen talat på att brinna upp på min väg uppför fjället. Jag gick en ny väg upp på fjället som jag inte gått tidigare. Jag gick upp på fjället direkt när jag kom fram till foten av det istället för att fortsätta in i dalen lite som jag gjort tidigare. Det var en dum idé därför det var lite snö, vatten som rann under snön som kollapsade och även om vägen där var kortare var den mycket jobbigare för det var ännu brantare än på den andra vägen så snön rasade ner när man gick med hudarna. Tillslut efter mycket om och men kom jag upp till platån på fjället och åt lunch vid en bäck.
Jag fortsatte efter lunchen upp till mellantoppen där jag lade mig ner på en klippa och vilade ett bra tag i solen. Det var så varmt och vindstilla att jag inte var det minsta kall. Jag åkte sedan nerför fjället och oj vad skönt åket var, likt de tidigare dagarna. Även om den var ganska blöt och varm kom det snösprut och man fick till riktigt sköna svängar.
När jag kommit ner från fjället åkte jag tillbaka till Abisko och bytte om till vandringskläder för att ta sittliften upp på Nuolja och se fjällen samt Lapporten därifrån. Det var vackert och fortfarande ljummet i luften trots att klockan var nästan 9 på kvällen. Jag vandrade bort längs fjället mot toppen Slåttatjåkka som jag såg längre bort. Som vanligt när man trodde att man såg toppen fanns det tre toppar till bakom den. Efter cirka 2h var jag uppe på den sista toppen och kunde se ner i dalen mot Abiskojaurestugorna, Lapporten åt ena hållet och fjällen vid Riksgränsen åt andra hållet.
Uppe på toppen såg jag en ripa, de byter tydligen fjädrar på sommaren så de blir bruna istället för vita på vintern, ganska häftigt hur de kamouflerar sig. Vägen upp till toppen var rätt snäll, men det var en hel del snö som man trampade rakt igenom så man hade snö upp till knäna. Det var lite jobbigt, men på vägen ner kom jag på att jag kunde göra sälen så då gled jag på magen nerför snön istället. Vägen ner tillbaka till toppstationen av sittliften tog cirka en timma. På vägen hittade jag två stycken renhorn, de var vackra så de tog jag med mig hem.
Jag stötte på en glad göteborgare på det gröna fjället som kom med skidor på ryggen och pjäxor på fötterna. Han letade efter snöfläckar att åka på men var ganska säker att han kunde få ett fint åk nerför fjället. Han var imponerad över mina renhorn som jag hittat och kallade de för ”skatten!” Från toppstationen kunde jag sedan se midnattssolen lysa över fjällen, Torneträsk och Lapporten, det var vackert. Jag gick ner från toppstationen till dalstationen i rask takt, halvjoggandes, det tog cirka 30 minuter. När jag kom tillbaka till vandrarhemmet åt jag middag mitt i natten och gick sedan och lade mig för att dagen därpå flyga tillbaka hem till Stockholm, men om bara två veckor ska jag åka tillbaka och vandra från Abisko till Kebnekaise i en vecka drygt.
