RUMÄNIEN
Maj 2023
Jag har under en längre tid velat komma ned till östra Europa för att utforska den delen av kontinenten som jag inte riktigt sett äm. Jag hittade ett väldigt billigt flyg med Wizzair för bara dryga 300kr, så då var det ett enkelt val att boka den biljetten och åka ned till Bucharest från Skavsta i knappt 2,5h. Det var knappt någon svensk på flyget, utan bara rumäner och romer. Tyvärr så luktade det inte så gott på flygresan ned och de var lite halvsjuka alla romer verkade det som. När jag landade tog jag buss 783 in till Bucharest centrum vilket kostade 6 leu (1 leu motsvarar 2,3 kronor) och tog en dryg timma. Jag hade bokat ett hostal som bara kostade 72 kronor för en natt, standarden var inte jättehög, men det låg centralt och jag skulle bara sova en natt för att sedan ta mig vidare i landet, så det var ett bra klipp.
När jag kom fram till hostalet gick jag direkt till gamla stan, Centru Vechi, och såg Stavropoleos Church som var ett Ortodoxt kloster för nunnor från 1724 med målningar på utsidan samt Bucharest Russian church. Jag promenerade även runt i gamla stan där det fanns väldigt mycket restauranger och barer. Det var flera gator som var helt knökade med serveringar och mycket folk som satt där, trots att det bara var onsdag. Det var varmt och skönt i luften, det märktes att sommaren kommit hit lite tidigare än till Sverige. Centru Vechi var litet, men ändå mer trevligt än vad jag hade förväntat mig. Nu gjorde jag det inte, men det hade varit trevligt att sätta sig ned där och ätit eller druckit något.
Morgonen därpå var min tanke att promenera igenom Bucharest och se de sevärda delarna av staden. Från mitt hostal började jag med att promenera till en stor park, Parcul Unirii, som ligger mitt i Bucharest. Det fanns en stor fontän där i en rondell med vatten som sprutade på olika sätt, det var coolt! Byggnaderna som omgav rondellen och parken var slitna och liknade mycket öststat. Jag blev förvånad över hur lite de tar hand om hus, spårvagnar, bussar etc. Mycket ser så slitet och nedgånget ut, det var som i Bratislava att byggnaderna är fula och ingen verkar bry sig om hur de förfaller.
Från torget fortsatte jag att promenera till ett område som hette Dealul Mitropoliei vilket var en kyrka och centrum för den rumänska ortodoxa kyrkan. Det låg uppe på en liten höjd och när jag kom dit hade de en gudstjänst. Jag blev förvånad över hur mycket folk som besökte dessa gudstjänster på en vardag samt att från bussar, gator och torg så gjorde väldigt många personer korstecknet när de såg en kyrka. Därifrån promenerade jag sedan längsmed en lång allé och gata från Parcul Unirii till parlamentet vilket är den näst största regeringsbyggnaden i världen. Byggnaden är i sovjetisk stil, pampig och om man ser flygbilder över Bucharest och parlamentet så är alla byggnader och gator kring det helt perfekt planerade, det är en skön vy för ögat. Därifrån fortsatte jag sedan till National Museum of Romanian History som även den är en stor och vacker byggnad. Dock gick jag inte in där då jag inte var så intresserad av att förstå rumänsk historia. Jag gick till H&M vid Parcul Unirii i ett köpcentrum och köpte ett par vita t-shirts då en av de som jag hade med mig var halvt gulfärgad. Köpcentret låg mitt inne i Bucharest på bästa adress men var halvt övergivet och nedgånget. Det var konstigt att de inte gjorde något mer av det
Jag tog mig sedan lite norrut i staden en station med tunnelbanan för att komma till universitetet där jag satte mig på Starbucks en liten stund för att vila från värmen då jag konkade på en ryggsäck som säkert vägde 10kg, så det var varmt och lite jobbigt. De hade en gudstjänst där mitt i gatan, det var något jag inte sett innan och lite lustigt. Jag fortsatte sedan till Cețulescu Church och Revolution Square som var ett torg till minne av den rumänska revolutionen 1989 när folket avsatte diktatorn Ceausescu . Den här delen av Bucharest var lite finare märkte man då en huvudgata, Calea Victoriei, hade många lyxbutiker. I närheten låg även kyrkan Romanian Athenaeum som var byggd i romersk stil med höga pelare.
Efter det begav jag mig sedan till en hyrbilsfirma där jag hämtade ut en bil som jag bara betalat 300kr för att ha i 3 dagar. Det var en nästan ny Volkswagen som jag fick, så det var en bra deal. Jag körde till Pitesti vilket tog 1,5h där jag handalde några saker på Decathlon och Carrefour. Jag fortsatte sedan upp mot bergen som man kom in i efter staden Ramnicu och nu var jag i Transylvanien som är en ganska stor del av Rumänien. Jag fick åka runt de högsta delarna av bergskedjan då vägen, Transfăgărășan highway, som går igenom bergskedjan är stängd fram tills den 15 juni minst då de snöröjer. Det var kul att åka igenom den rumänska landsbygden och se den. Jag blev lite förvånad därför jag trodde att den skulle vara ännu mer sliten än vad den egentligen var. Även om det inte är som hemma, och många hus faktiskt är väldigt slitna och nedgångna, trodde jag själva typen av hus skulle vara mindre “huslika” och mer skjul. En gubbe rastade sin ko i koppel och många får vallades längs med vägarna. En del kom på häst- och vagn, det var främst romer som jag knappt sett i Bucharest, så de verkade bo ute på landsbygden. Det var fint att åka igenom bergen och det kändes lite som Alperna på sommaren. Jag körde igenom hela bergskedjan och kom ut vid Cartisoara efter ytterligare 3h körande från Pitesti där jag sov under natten. Det var ett bra hostal som jag bodde på där jag betalade 150 leu vilket jag kan tycka kändes lite dyrt ändå.
Bergskedjan och byarna påminde lite om vissa delar av Alperna
När jag vaknade dagen därpå åkte jag direkt upp längsmed Transfăgărășan highway för att se hur långt jag kunde köra på den. När jag åkte ut från Cartisoara såg jag att hela byn var full med små hotell och hostals, det är nog mycket turister här på sommaren. Efter cirka 10-15 minuter på Transfăgărășan highway såg jag något som liknade en sopsäck eller sten på vägen. När jag någon sekund senare hade kommit lite rörde den på sig och då var det en brunbjörn som låg på asfalten och vilade. Jag hade läst innan att det skulle finnas björnar här, men inte att de var så närgångna vägen! Jag tog några bilder på den och tog sedan en selfie. Då kom den närmare bilen och då gasade jag iväg haha. Efter 25 minuters körande på vägen kom jag fram till dalstationen av Statia telecabina där de hade stängt av vägen så man inte kom längre. Det var synd, därför det hade varit kul att kunna komma lite längre upp då det inte var någon snö så långt som jag såg. Jag åt lite frukost där och vände sedan tillbaka med bilen och åkte ned mot Cartisoara. Jag mötte då en husbil, en buss, en lastbil och en skåpbil. Jag tänkte att det var lite märkligt att så många fordon kom samtidigt, och jag vände då om och körde efter dem. Alla stannade vid Statia telecabina och gick ur bilarna. Jag följde efter och då fanns det en restaurang där som var öppen och kabinbanan var även den öppen! Den tog en hela vägen upp till toppen av Transfăgărășan highway där sjön Balea Lac och några hotell samt restauranger ligger.
Jag tog kabinbanan och det var en fin färd upp med vacker utsikt och häftigt att se vägen som ringlade sig uppför berget. Vägen hade byggts av diktatorn Ceausescu som ett svar på den sovjetiska invasionen av tjeckoslovakien 1968. Han ville kunna transportera trupper snabbt över bergen om Sovjet skulle invardera Rumänien. Jag fick mer känslan av att detta var ett skrytbygge som Ceausescu ville göra då de använde 6 miljoner kilo dynamit och det kostade ofantliga summor pengar att bygga den och hundratals arbetare dog. Uppe vid toppen var det mycket snö som låg kvar och ett par personer gick på topptur där såg jag. Faktum var att kabinbanan samt hotell och restaurang var öppet året runt och mycket folk åkte skidor här på vintern, så det hade varit roligt att prova någon gång då det ser ut som ett långt och fint åk ned! Jag kom precis upp och hann se allting i strålande sol innan moln svepte upp genom dalen där jag kort tidigare åkt i kabinbanan.
Det var en trevlig överraskning att jag kunde ta kabinbanan upp och se Transfăgărășan highway samt snön och bergen. Kanske var det även skönt att slippa köra serpentinvägen själv! Jag fortsatte sedan till Bran Castle vilket tog 1h och 45 min. Det slottet var byggt 1382 och hade efteråt genomgått flera ombyggnationer. Det hade använts som transit point mellan öst och väst, försvar mot invasion och som plats för karantän mot europeiska epidemier. Det är nog dock mest känt som inspirationskälla till Dracula genom prinsen Vlad Tepes som bodde i slottet på 1400-talet. Dracula är en mix av sanna berättelser om Vlad Tepes blodiga aktioner mot lagbrytare och påhitt i form av övernaturliga krafter. Det var kul att ha sett Bran Castle samt att ha gått in i det och därifrån fortsatte jag sedan till Pelés Castle som låg en knapp timma bort med bil. Det hade stängt när jag kom fram, men jag hade nog ändå inte velat gå in då jag redan varit i ett slott redan och att de inte intresserar mig så mycket. Det gick dock att se det från utsidan, och det var ett väldigt vackert slott med bergen i bakgrunden. Jag bestämde mig sedan för att köra 35 mil för att komma till kuststaden Constanta där jag sov en natt på hotell.
Jag trodde Transylvanien skulle vara mer Dracula. Det var ganska normalt - de spelade in Borat i närheten av Brasov
När jag vaknade tog jag det lugnt på morgonen och åkte sedan ut med bilen för att se stranden och Svarta Havet. Det var en rätt häftig geografi här då man hade Svarta Havet i öst, en väldigt smal landremsa och sedan en insjö eller lagun i väst. Det fanns väldigt mycket hotell här, så det är nog en populär plats på sommaren, men det var för fult allting. Allt från hotellen till stranden och allt som omgav var nedgånget och träligt. Det var en märklig atmosfär. Jag tog bilen norrut och där var det mycket nybyggnationer och moderna hotell samt restauranger. Det såg bättre ut och jag tog en promenad på stranden där istället. Ändå var det inget som lockade, kanske var jag här för tidigt på sommaren, men intrycket var riktigt tråkigt. Något som förvånade mig var alla ukrainska bilar som fanns här. Det är trots allt bara 10 mil cirka till gränsen i norr mot Ukraina, så det är nog inte konstigt att folk som kan och har möjlighet har åkt hit nu pga kriget. På eftermiddagen åkte jag tillbaka till Bucharest och åt på IKEA innan jag lämnade tillbaka hyrbilen och tog in på ett hostel en sista natt i Bucharest.
Det är kul att se de här öststaterna i Europa då det finns rätt mycket skillnader mot Sverige och västra Europa. Något som dock slår mig är hur otrevliga de är, hur tråkigt de verkar tycka livet är och hur hård kulturen är. Det känns inte som om det finns någonsomhelst livskvalitet här. Dock är det kul att uppleva och jag kan bara säga att jag föredrar Sverige alla dagar i veckan...
